och det känns både bra och dåligt. Tråkigt såklart för att det dröjer så länge tills nästa gång nu, och jag kommer sakna både min handledare och ungarna jättemycket! Men det är liiiiiite skönt också då rutinerna inte bir så lidande. min vardag består ju ändock av att plugga 

Aja försöker hitta skrivlusten till uppgiften men den vill inte riktigt infinna sig! Tänker försöka ett tag till för jag vill kunna gå och zumba med gott samvete ikväll, om bara menvärken kunde ge med sig lite vore det ännu trevligare!  Nej dags att sluta svamla och börja producera, ett litet PS bara: jag är kär i Blixten....den går så himla bra och jag är lycklig vid varje rödljus! Det ni ;)

KRAM