Det finns få ställen i världen som jag finner lugna och rofyllda. Men skogen är en av de platserna. Jag är uppvuxen på landet med skogen som  granne och långa promenader i och runt denna var en del av vardagen. Och är det något som kan få mig att känna mig någorlunda nedvarvad och avstressad så är det en skogspromenad. Jag kom nyss in från en lång sådan och jag är oerhört tacksam över att ha sådana fina minnen från naturen och skogen från min barndom. Vi fick lära oss att röra sig försiktigt för att inte skrämma djur i onödan, att vara tysta av samma orsak men framför allt lärde vi oss att njuta av vad det innebar att VARA i skogen. Från att se och höra till att känna alla dessa underbara lukter. Det är något särskilt att stå mitt inne i glänta, blunda och lyssna på tystnaden som endast bryts av fåglarnas kvitter.

Därför kunde jag nu inte låta bli från att stå en lång stund med fingrarna mot granens skrovliga bark och bara andas...dofterna från häggen som växer lite varstans och lukten från de gröna unga skotten på granarna är helt enkelt bedövande goda. Fridfullt var ordet...