Johanna

27 november 2012 14:59

Det där beslutet är ju aldrig enkelt har själv tagit det två gånger.

Det finns en bro som förbinder himlen och jorden.
Den kallas regnbågsbron på grund av dess många vackra färger.
Alldeles bredvid bron ligger ett land, ett land med vattendrag, kullar och dalar, med massa mjukt fint gräs.
Hit kommer våra älskade vänner när de inte längre kan stanna hos oss.
Det är alltid varmt vårväder, vattnet är alltid friskt och maten är obegränsad.
De gamla och svaga blir unga igen...
De som blivit skadade blir hela igen...
Alla leker med varandra hela dagarna men ändå så saknas det något..
De är inte längre tillsammans med den speciella person som älskade dom på jorden.
Men varje dag springer de runt och lekar tills en dag då de plötsligt slutar leka och tittar upp.
Deras nosar sniffar, öronen spetsas och blicken skärps och så plötsligt lösgör sig en från gruppen.

Du har blivit upptäckt och när ni möts du och din speciella vän omfamnar ni varann för evigt.
Ditt ansikte blir kysst om och om igen, dina händer smeker ännu en gång den älskades päls du tittar än en gång in i ögonen på ditt älskade husdjur som så länge saknats i ditt liv men ALDRIG i ditt hjärta.
Sedan går ni över regnbågsbron tillsammans för att aldrig mer skiljas åt...


<3

Anna Serrander

27 november 2012 15:02

Åh gud vad vackert. Tårarna rinner nu kan jag meddela...den ska jag läsa för F och svärmor! Kramar

Emm

27 november 2012 21:15

Jag beklagar verkligen det som har hänt. Det är aldrig lätt att förlora en vän men tänk att han är på en bättre plats nu, en plats utan smärta. Så tänker jag om vår älskade rottis Bianca som vi förlorade för några månader sen. Kram