Jag önskar dig en alldeles underbar födelsedag min finaste, goaste bonusson

Jag är lite irriterad på mig själv pga det faktum att jag inte kan lyssna på musik när jag pluggar. Jag är av den typen som måste ha det mer eller mindre tyst omkring mig när jag läser (sådant som är viktigt alltså...typ kurslitteratur) för att verkligen ta in och framför allt förstå det jag läser. Så ibland känns det som att jag går miste om tid för att lyssna på musik då jag inte kan kombinera dessa två företeelser. Psykande alltså. Skönlitteratur eller annat som inte har med plugg att göra spelar ingen roll, det kan jag ha musik på i bakgrunden till. Men inte plugg! Ahja värre saker har hänt och det var en oviktig reflektion som jag dock var tvungen att pränta ner ;)

Imorn fyller fina L 11 år. Helt sjukt att jag funnits med sedan han var 3 år. Man kan nog verkligen säga att vi betraktar varandra som mor och son ( och för guds skull nu, få inga tankar om att jag på något sätt skulle vilja ta platsen som hans "riktiga" mamma. det var inte så jag menade!!) Den platsen är redan fylld, trots att den är förenad med mycket problematik. Men nog om det! Hoppas att han utan konflikter får komma till helgen så vi kan fira honom då! =)

Kram

Mamma ringde igår kväll och undrade om jag ville följa med henne och Stina in till Örebro idag. Hon skulle på ett läkarbesök på Usö men ville gå på Marieberg innan och strosa runt och äta lunch (såklart, man kan ju inte glömma ätandet!! ;) Och det ville jag och jag är jätteglad att jag följde med för vi hade jättemysigt. Sen var det väldigt skönt att läkarbesöket var positivt också =)

Så det var väl nån mening med att jag senare igår eftermiddag tog mig i kragen och läste klart kapitlet om Romarriket och såg klart på tillhörande föreläsning, för därför tänker jag inte ha dåligt samvete att jag inte ens tänker öppna böckerna idag! Ska starta tidigt imorn med nästa föreläsning istället. Så det så!!!   

Hoppas ni inte regnat bort och att ni tar hand om varandra, det gör vi så gott det går i vår släkt...sammanhållningen är magnefik! Kramar

Ännu en gång fick vi ge upp pga fega myndigheter och underförstådd hot. Det går tydligen jävligt bra att stötta oss ibland, men ta mig fan att det backas upp när det verkligen behövs! Så i onsdags fick vi fick lov att släppa iväg L trots hans dåliga mående och tydliga ovilja, och sedan har det varit tyst som i graven från de som påstår sig stå på barnens sida...

I fredags åkte jag med svärmor och några till till Ullared, det var rätt roligt. Fick med mig lite allt möjligt hem och det blev inte så fasligt dyrt. Det hade kunnat vara en allt igenom bra dag men när vi kom hem möttes svärmor av ett oroväckande samtal. Det visade sig att hennes granne (en ung, genomsnäll kille) gått bort i en olycka. Det var jättehemskt. Både svärmor och F hade fått otroligt bra kontakt med denne fina människa och de tog det hårt. Så trött på all sjuk orättvisa som universum envisas med att kasta över alla i vår närhet. DET RÄCKER NU!!!!!!!!!!

Igår var vi och firade F:s brorsdotter som fyllde 18 år. Det var trevligt men jag längtade hem. Har inte hunnit fatta allt som hänt i veckan ännu och nu är det redan dags för en ny. Plugget känns oinspirerande men måste förstås göras ändå. Giv mig styrka.

Kram

självklart kommer det bli bråk, vad fan trodde vi?????

det varkar faktiskt som om det inte kommer bli något bråk, trots fredagens besked. Ett par telefonsamtal under helgen gav oss ledtråden att *** har insett att ont bara blir värre genom att strida för någonting som ändå inte kommer att fungera! Än så länge är h*n inne på vår linje frivilligt och för L är det en enorm lättnad. Han mår så bra som han kan just nu och vi kämpar på med lite hemmaskola, och en så strukturerad vardag som det går att få till under de kaotiska förhållanden vi lever i. Får se nu under dagen vad de inkopplade instanserna säger om all ny info.

Helgen har varit kanon. L sov hos sin farmor fredag till lördag och de hade haft jättemysigt tillsammans. Cyklat, ätit god mat och tittat filmer. F och jag passade på att landa lite angående fredagens kaos och grät ömsom skrattade  hela kvällen.

På lördagen pluggade jag lite på fm och F försökte kurera sin envisa och rejäla förkylning genom att vila så mycket det gick. När L kom hem städade vi inför ett roligt besök, en underbar person som vi pga allt skit knappt haft någon kontakt med trots att det är en släkting till L. Det var så skönt att sitta och prata i flera tilmmar om allt som varit, är och hur det kommer bli. H*n var mycket tacksam över att vår kontakt nu återupptagits och att *** inte ska få komma emellan dem och L något mer. Han behöver alla just nu!

Igår var mamma barnvakt och de hade gått på grabbarnas hockeymatch och sedan pluggat lite matte och engelska och haft det bra på eftermiddagen medan jag och F lånade mammas bil och åkte och hämtade tillbaka L:s cykel som han har fått haft i K*****. Det tog några månader men nu äntligen är den hemma igen. På kvällen rngde en annan nära släkting till L som även h*on vill komma och besöka oss och träffa L nu när h*n har chansen. Det är härligt att se att vårt hem har blivit en plats för främjandet av familjeband och att alla som känner oss VET att det är en trygg plats för L att vistas i.

Så varför sitter jag här starx efter kl 07.00  för då? Ja för att jag insåg för typ en timme sen att jag inte kunde somna om och att jag lika gärna kunde ta tag i dagen på en gång. Har laddat med en stor kopp te och har böckerna bredvid mig så jag är redo för lite intensivt morgonnplugg. Rätt skönt att vara vaken tidigt och faktiskt vara ganska pigg! =) Nu kör jag igång, ha det bäst!

Igår kom beslutet...avslag. Sorgen visste inga gränser, och höll på att orsaka en förlust som inte hade kunnat repareras. Men efter förklaringar och mycket tårar förstod nån att det inte skulle förändra något för tillfället. Vi fortsätter som planerat och kampen går vidare. De som fattade beslutet har inte fått veta allt som hänt de sista två veckorna men det kommer det bli ändring på, och  det kommer inte ens vara vi som driver det.

Mamma brukar säga att "det finns ingenting som inte går att fixa så länge ingen dör". Det är våra ledord nu. Ha en trevlig lördag i regnet! Kram

Oj...ibland händer det mirakel. Vår familj kommer för en liten tid framöver vara fulltalig. Tills något annat händer, tills beslut fattas. Det trodde vi inte för en vecka sedan, vi vågade inte tro det i måndags och det är fortfarande svårt att tro det idag. Vi väntar fortfarande på smällen, men den verkar utebli, trots att alla är informerade. Kanske orkar någon inte kriga mer... Det känns bra, men så oändligt sorgligt. Sorgligt därför att ingenting av det här hade behövt hända egentligen. Nu kan vi bara försöka rädda spillrorna efter krigets förödelse och ge av all den kärlek som finns lagrad inuti oss. Han ska aldrig någonsin behöva tvivla på att vi älskar honom, han vet att detta inte har skett utan kamp. Men ibland är den största beviset på kärlek att släppa taget, och det är den största uppoffringen man kan göra för någon annan. I alla fall i den situationen som vi befinner oss i nu.

Jag vet att jag talar i gåtor men de flesta av er vet vad det gäller ändå.

Kram!