Fy fan rent utsagt. Jag gnäller aldrig vid sjukdom i onödan, det gör jag faktiskt inte...men nu är jag riktigt dålig. Sådär så det känns som att jag ska dö vilken sekund som helst.

Usch och fy, och jag som skulle hinna med så mycket under det här lovet, plugga, planera, greja., hälsa på folk och vara social. Ja eller hur? Jävligt lätt när jag hostar lungorna ur mig vid varje andetag och hjärnan är som en enda stor slemboll.  

Näpp uppryckning nu, dags för mer näsdroppar, nya alvedon, en stor kopp te med massa honung, ladda fickorna med näsdukar och smörja min såriga, röda, sönderfrästa näsa med salva!

Kram