Svärfar är inne  på sina sista dagar, antagligen timmar. Första passet igår var vi hos honom från tidigt på förmiddagen till lunch ungefär. Det var en ganska fin stund då både F och hans två äldre halvbröder i lugn och ro fick sitta vid hans säng. Sen började F:s telefon ringa och det bokades ett viktigt möte som kan avgöra mycket. Kan inte skriva mer om det här. Får se om jag orkar skriva ett lösenordsskyddat inlägg om det senare. Det äger rum kl 10.30 så snälla håll tummarna för att nån kan vara resonlig.

Eftermiddagen gick och nerverna var på helspänn. Runt 17.00 ringer svärmor och meddelar att hon åker med andra släktingar tillbaka till A för läget är försämrat. Vi åker dit. Väl där bryter F mer eller mindre ihop och även lite annat händer under de timmarna. I vanlig ordning inget bra. Efter ett tag orkar inte F vara kvar utan får skjuts av mamma hem men jag stannade kvar tillsammans med de andra till kl 21. Då var läget dåligt men stabilt. Klockan 00.00 ringer telefonen och sömnen var så lätt att det bara krävdes en signal så var man klarvaken och redo.Det var svärmor som meddelade att hon och F:s bror Ra var påväg in...det var tal om långa andningsuppehåll och han var orolig. Hon tyckte doc vi kunde avvakta en stund. 01.52 ringer Ra och ber oss komma. Vi slänger på oss kläderna och sticker direkt. Sen vakade vi hos A fram till kl 05.30 då F nästan somnat på golvet, vi bestämde oss för att åka hem så F fick vila några timmar innan mötet. Det blev inte någon sömn att tala om, mer någon form av lätt dvala. Men det var skönt att blunda. Svärmor ringde vid nu vid 9 och berättade att hon bara hunnit hem och sovit en timme innan de ringde igen. Läget är sämre, andningsuppehållen är ännu längre. Det går aldrig att säga hur lång tid en bortgång tar, men jag tror inte att svärfar upplever morgondagen om man säger så.

Så vi är trötta och ser förjävliga ut (vem bryr sig) och snart skjutsar jag F till mötet och själv åker jag och möter upp pappa som ska följa med upp till A en liten stund. Sen vet jag inget mer. Från ungefär kl 12.00 idag är framtiden oviss om flera saker. Det är hemskt och gör ont.

who made you the hero, who made you the judge, who gave you the right decide what makes you think that you can't do wrong, why should the whole world step aside You can't come and tell me that you're free from sin cos' that would be telling a lie It's not without reason that accidents happen but still you don't ask yourself why it takes a hijacking then you go attacking your enemies without any proof cos' you like to think the world spins around you but that's just so far from the truth

step down from your throne, it's time you woke up before it blows up in your face No man is an island, so stop breeding violence it's neither the time or the place just face up to the fact that you get what you give so expect a payback in return no one wants to listen to all your complaining  your problems are not our concern your history haunts you like a knife in the back, your dreams have all crumbled to dust according to you you're a god fearing man but who's version of god should I trust

Everyone is hurting so don't make it seem as if the only one bleeding is you cos' you got off easy in comparisation to the pain that you've put others through but still you paint up a picture as if you're the victim of some kind of terrible plot but that isn't true because everyone knows that you fired the first lethal shot and still you have the guts to claim to the world that you're a peace loving country and race but you don't show compassion all I see is a killer, it's written all over your face

Don't give me that crap cos' I'm not all ears, I won't fall for your cries or your crocodile tears Your stupid statements or your lousy lies, Cos' I can see it was you from the look in your eyes

From the way that you move to the things you say, It doesn't matter what you do you give yourself away but you refuse to admit you don't want to be wrong, So you say that it was me when you know that it was you all along

You can blame who you want but you can't blame me You can blame who you want but you can't blame me You can say what you want but you can't phase me You can blame who you want but you can't blame me

Everytime you show up you always bring bad news  and you try to make it seem as if I stand accused without the evidence god knows who's right So if you don't know what you're talking about then keep your lips sealed tight

[Chorus]

I've had enough of this shit I think I'm through with you I've heard enough of your lies to know that they're not true So why don't you crawl back to where you once came from Cos' this time I know I'm right and that means you're wrong

[Chorus]

Ja så känns det. Dåligt med sömn i natt, mardrömmar och vaknar stup i ett så när F gav sig iväg på arbetsträning för en halvtimme sen gav jag upp. Kan lika gärna sparka igång den här skitdagen nu. Alla-hjärtans dag liksom... kunde inte spela mindre roll en dag som den här. Igår skulle fina J fyllt 28 år om hon levat. Idag hoppas vi att svärfar är stark nog att orka hålla pennan och skriva under papper om huset och annat viktigt. Och vi vet inte nåt om L. F:s hjärta brister snart. Så mycket för här speciella dagen...

Nej ni det är bittert nu men ni får stå ut med sådana inägg nu för nån jävla lycka har vi inte sett  på länge. Dock så önskar jag att ni läsare får en väldigt fin och ljus Alla- -dag!

Kram

Ville bara säga det, jag besegrade Ranelid och är nu godkänd på alla tre tentadelarna. Tack Gud.

Gårdagen bestod av sjukdom, sjukhus och ångest. Svärfar är inlagd, jag tog huvudbeslutet/ansvaret för det, då han inte lyssnade på vare sig F eller svärmor. Men när han höll på att drunkna i sitt eget slem sa jag ifrån och pratade själv med honom. Det var en känslomässig stund. Tårarna rann på gubben när han insåg att det inte fanns nån återvändo utan sjukhusvård var en förrutsättning för att han skulle överleva natten. Nu ligger han på stadens lasarett och vi ska åka dit i eftermiddag. Ska ta tag i skolan nu, måste se över vad vi ska läsa till onsdag och så hoppas vi få höra från L...som ju inget vet om hur hans farfar mår. ***, se till att de de får träffas. Du som förespråkar att göra det som är rätt. Stå för det! L är hans enda barnbarn och har betytt oerhört mycket för L, han och La och varit barnvakt många gånger även åt dig och ställt upp i alla tider för honom. Om A går bort innan L har fått säga hejdå till honom om så på telefon, så har du svikit honom brutalt. Skulle du ta ifrån honom chansen att säga farväl till sin gammelmormor/morfar, eller din mamma rent utsagt? Om det ville sig så illa... nej det skulle du inte? Och F skulle aldrig förneka vare sig L eller dig något liknande om det vore tvärtom.

Älskade F om jag kunde göra mer för dig nu så skulle jag. Följde med honom hem till svärfar senare på eftermiddagen och nog för att både F och svärmor berättat att han blivit sämre, men jag hade inte väntat mig den synen. Rara lilla svärfar...nej detta går aldrig väl. Gråten satt i halsen under hela tiden och det enda jag kunde tänka på var att jag skulle åka och lämna F kvar med vetskapen om att nåt kan hända närsomhelst. Så jävla orättvist är det. Och så finns det vissa som skulle vara så inihelvete förtjänta av denna olycka. Men nej...dom får hålla på hur som helst och låta andra lida. FY FAN!

Efter besöket hos dom åkte jag hem till mamma. Fina mamma hade handlat blommor och choklad och gjort i ordning en lite kasse med en parfym ,en bok och så fick jag ansiktskräm och lite annat smått och gott. Men framför allt så var jag där för att få med mig positiv energi. Att se och känna att hon mår bra (så bra som nån kan må när det händer massa elände runt en) och samma med lillebror D. Ida kom också upp ett tag så vi tittade på melodofestivalen, pratade och nånstans där så släppte ångesten. Imorn ska jag ringa och prata med pappa, av samma anledning, höra att han och ramses är okej. J och T vet jag mår bra och det är skönt. På förmiddagen åker jag till F och ska hjälpa till med det jag kan därnere, avlasta både han och svärmor allt vad jag förmår... Kan hända att det bli färre inlägg nu ett tag men ni förstår nog det!

Ta vara på er allihop och tala om för era närmaste att ni älskar dom, ingen vet när det är över. Kram

F kom hem för en liten stund sedan och det är skönt. Han ska visserligen åka tillbaka sen för svärfar är sämre, men han behöver hämta andan en stund och det tycker jag är bra. Så därför ska jag inte sitta här nu utan vi ska mysa en stund tillsammans så får vi se vad som händer senare...blir nog att titta på grabbarna grus hockeymatch! Höres. kram