Ville bara säga det, jag besegrade Ranelid och är nu godkänd på alla tre tentadelarna. Tack Gud.

Gårdagen bestod av sjukdom, sjukhus och ångest. Svärfar är inlagd, jag tog huvudbeslutet/ansvaret för det, då han inte lyssnade på vare sig F eller svärmor. Men när han höll på att drunkna i sitt eget slem sa jag ifrån och pratade själv med honom. Det var en känslomässig stund. Tårarna rann på gubben när han insåg att det inte fanns nån återvändo utan sjukhusvård var en förrutsättning för att han skulle överleva natten. Nu ligger han på stadens lasarett och vi ska åka dit i eftermiddag. Ska ta tag i skolan nu, måste se över vad vi ska läsa till onsdag och så hoppas vi få höra från L...som ju inget vet om hur hans farfar mår. ***, se till att de de får träffas. Du som förespråkar att göra det som är rätt. Stå för det! L är hans enda barnbarn och har betytt oerhört mycket för L, han och La och varit barnvakt många gånger även åt dig och ställt upp i alla tider för honom. Om A går bort innan L har fått säga hejdå till honom om så på telefon, så har du svikit honom brutalt. Skulle du ta ifrån honom chansen att säga farväl till sin gammelmormor/morfar, eller din mamma rent utsagt? Om det ville sig så illa... nej det skulle du inte? Och F skulle aldrig förneka vare sig L eller dig något liknande om det vore tvärtom.