Ja lite så känner jag mig. Mycket pga det som står i de låsta inläggen. Det är så sjukt och absurt det hela så det tar andan ur en. Ja vi vet ingenting och därför kan jag inte berätta nåt heller. Ledsamt hursomhelst.

Igår bestämde F att han ska bo hos sina föräldrar i några dagar, eventuellt lite längre, för att kunna hjälpa till maximalt. Bilen är ju igång och fungerar så länge den inte behöver stå ute och det gör den inte om F "bor" där. Då kan den så i garaget och bara tas ut kortare turer. Igår lånade jag därför pappas bil och körde dit en väska med lite kläder och sånt till F. Det kändes märkligt trots att jag visste orsaken och att det är det absolut bästa att göra i nuläget. Men likväl så är det jobbigt att inte kunna vara F:s omedelbara stöd i situationen som han satts i. Men det vet han ju att jag är oavsett vart han befinner sig i och för sig. Det är bättre han fokuserar på svärfar och på att hjälpa svärmor.

Idag lämnade jag iaf tillbaka bilen till pappa och tog en kopp kaffe samtidigt och nu är jag tillbaka framför datorn och redo att titta på gårdagens föreläsning. Hur man är dock. Istället för att fokusera på en enda sak (typ plugget) när jag är ensam hemma blir jag istället superaktiv och ska hålla på med flera saker samtidigt! Att det fanns en ledig tvättid idag mitt på dagen var således en bonus så nu är jag igång och tvättar sånt som man aldrig hinner tvätta i vanliga fall! Typ gardiner, dukar, mattor , jackor som snart ska hängas undan m.m + att jag drog igång storstäd av badrummet. Hmmm  nån som inte orkar tänka på tråkigheter kanske? Ja antagligen...