Japp det har det varit. Jag åkte till mamma på förmiddagen och lillebror D åkte hit och höll F sällskap. Tack för det, han beövde det jättemycket. Mamma och jag gjorde inte mycket, pratade, tittade på dålig TV och bara var. På eftermiddagen åkte vi upp till J och T en stund och kikade på det dom gjort om i lgh. SÅ FINT =)

Börjar känna mig lite sugen på att ta tag i livet igen om ni förstår vad jag menar. Hitta tillbaka till rutinerna så gott det går,börja äta bra igen och framför allt komma igång och träna. Attans vad jag saknar zumban nu...men snart

har vi platser igen och då! Eller hur Ida?   Jag ska beställa klipptid imorgon också, det behövs mer än någonin typ. Håret ser helt enkelt förjävligt ut! Ja på det hela taget mår jag liiiiiiite bättre. Förbereder mig kanske på tuffa tider eller nåt sånt genom att bygga upp något som är tryggt och välkänt, för det kommer storma en hel del framöver är jag rädd. Men herregud det är vårt liv i ett nötskal... been there done that liksom.

Ja och så var det plugget då...ligger inte direkt efter men är inte riktigt i fas heller. Så till veckan ska jag försöka fokuser på det lite mer. Så får vi se vart det leder. Sabla hemtenta som är nästa måndag!

Jo men det var nog allt tror jag =) KRAM                           

Björn Ranelid nu har du stulit ytterligare flera minuter av mitt liv... GE TILLBAKA DOM! Och ja jag skrev dom istället för dem. Deal with it.   

Jag har svårt att förstå att de här veckan inte är slut än. Den har varit så otroligt lång och händelserik och jag räknar den från söndag - söndag eftersomd et var förra söndagen vi skickade in Arne till akuten. Hur som helst de har varit en lång vecka.

Igår hade vi en riktigt mysig kväll. Tittade på lite serier, lyssnade på musik och sen avslutade vi med att se "Höstlegender". Jag fullkomligt avgudar den filmen och Brad Pitt är ju inte lite snygg liksom!! Ah ja så kan det vara ;) I vanliga fall somnar jag mitt i en film om vi börjar titta sent, nu startade vi 00.30(!) och jag var vaken hela tiden. Den är helt enkelt för bra för att somna till.  

Idag blir det nog att greja hemma en del, orken att städa och plocka har ju liksom inte funnits under veckan så det måste vi göra, ska nog även montera ihop den lilla svarta bokhyllan vi köpte från Ikea för hundra år sedan. Det finns ett syfte bakom. Vi har bara haft en TV under tiden vi bott här och det har naturligtvis funkat. Men vi (särskilt jag) har länge velat ha en i sovrummat också. Det är skönt att kunna titta på film i sängen ibland, eller slå på nyheterna på morgonen innan man riktigt orkat gått upp.  Men det har det ju under inga omständigheter funnits ekonomi till, nu var vi ju nere till svärmor igår och hon berättade då att hon ville att vi skulle ha Tvn som de haft i sitt sovrum. Hon tyckte bara det var jobbigt att den var där då det bara varit Arne som tittat på den. Särskilt under tiden han var sjuk, innan han blev så dålig att han inte kunde det mer. Så den fick vi ta med oss igår och F har kollat upp vi kan ha den innan vi sätter upp den på väggen. Det är ingen jättestor platt-TV men en lagom stor, och såklart bättre än ingen alls  

Så det finns allt lite att greja med idag för att få tiden coh gå, så får vi se om det blir något mer eller inte. Igår ringde förresten moster M och det var mysigt att prata med henne, som jag sagt tidigare: Jag har den bästa släkten man kan ha, på alla sätt och vis!

Kramar

Det känns fortfarane bra, eller okej är väl mer riktigt för bra? Nja... Men jag är väldigt trött, det kanske inte är konstigt alls iofs. Det har inte blivit mycket ordentlig sömn under veckan. F är iväg med Ra till svärmor för att prata och ventilera med varandra, det är klart att de praktiska arrangemangen som kommer nu kommer att bli tunga att ta tag i. Först och främst kommer ju begravningen, sen försäljningen av huset. Men ah, det ordnar sig.

Jag funderar lite på vad jag vill med dagen... och har inte kommit fram till något. Jag vet verkligen inte. Jag känner inte av någon direkt rastlöshet eller omedelbar önskan att prata med någon så jag avvaktar. Jag vet att jag är välkommen överallt, hos mamma, pappa, lillebror D och J, Stina och gänget osv. Men samtidgt orkar jag inte riktigt ta mig för någonting. Och jag känner såhär: Det är ingen panik! För vill jag göra något så kommer jag göra det, men då tar jag det då. Det är lika med skolan, det är klart att det finns att göra...läsning och titta på onsdagens föreläsning osv. Men jag ligger liksom inte efter så jag kan faktiskt vänta nån mer dag innan jag måste ta tag i det. Fick förresten VG även på den tredje och sista delkursen i Svenska C, jätteroligt såklart men det känns så fruktansvärt trivialt i alla sammanhang så det har jag inte ens refkleterat över. Antar att de andra uppgifterna och tentadelarna vägde upp Ranelid!

Mja jag har inget mer att säga nu, det mesta ligger på is. Skönt dock att veta att vi har stöd från ALLA nära och väldigt många mer utomstående angående en konflikt. De personerna har vi nog misstänkt stått på vår sida men nu har de trätt fram mer öppet och med många spindlar i nätet går det att åstakomma mycket tråd...

Kram

somnade fina svärfar Arne Frimodig lugnt och fridfullt in. Jag höll honom i handen och strök honom försiktigt över kinden när han drog sitt sista andetag och viskade ett stilla Vi älskar dig i hans öra. Han lämnade jordelivet med kort på L vid sin sida och i trygg vetskap om att allt är som det skall, även om så inte är fallet.

Jag var ensam där. Alla var fullkomligt slutkörda efter den jobbiga natten och jag erbjöd att vara kvar så de fick åka hem och vila ett par timmar. Jag är glad över det, kanske orkade han inte släppa taget inför ögonen på sin älskade Laila och sina söner (Arne har alltid räknat även R och R som sina i stor utsträckning).  Efteråt var det tomt och stilla. När jag samlat mig ringdes alla in och kom. Mamma var först på plats, och jag är så glad över det. Avskedet var fint och värdigt, gråt blandades med mjuka leénden vid tankar på minnen både egna och gemensamma av Arne.

Så nu är vi hemma och bearbetar var och en på sitt sätt. Jag kände att jag ville skriva ner det och nu känner jag bara en enorm lättnad för hans skull. Allt annat kommer säkert ordna sig någon gång... kanske...förhoppningsvis. Men att Arne fick en bra övergång var viktigast för oss nu. Andas in, andas ut...så ja.

Många kramar till Er

Svärfar är inne  på sina sista dagar, antagligen timmar. Första passet igår var vi hos honom från tidigt på förmiddagen till lunch ungefär. Det var en ganska fin stund då både F och hans två äldre halvbröder i lugn och ro fick sitta vid hans säng. Sen började F:s telefon ringa och det bokades ett viktigt möte som kan avgöra mycket. Kan inte skriva mer om det här. Får se om jag orkar skriva ett lösenordsskyddat inlägg om det senare. Det äger rum kl 10.30 så snälla håll tummarna för att nån kan vara resonlig.

Eftermiddagen gick och nerverna var på helspänn. Runt 17.00 ringer svärmor och meddelar att hon åker med andra släktingar tillbaka till A för läget är försämrat. Vi åker dit. Väl där bryter F mer eller mindre ihop och även lite annat händer under de timmarna. I vanlig ordning inget bra. Efter ett tag orkar inte F vara kvar utan får skjuts av mamma hem men jag stannade kvar tillsammans med de andra till kl 21. Då var läget dåligt men stabilt. Klockan 00.00 ringer telefonen och sömnen var så lätt att det bara krävdes en signal så var man klarvaken och redo.Det var svärmor som meddelade att hon och F:s bror Ra var påväg in...det var tal om långa andningsuppehåll och han var orolig. Hon tyckte doc vi kunde avvakta en stund. 01.52 ringer Ra och ber oss komma. Vi slänger på oss kläderna och sticker direkt. Sen vakade vi hos A fram till kl 05.30 då F nästan somnat på golvet, vi bestämde oss för att åka hem så F fick vila några timmar innan mötet. Det blev inte någon sömn att tala om, mer någon form av lätt dvala. Men det var skönt att blunda. Svärmor ringde vid nu vid 9 och berättade att hon bara hunnit hem och sovit en timme innan de ringde igen. Läget är sämre, andningsuppehållen är ännu längre. Det går aldrig att säga hur lång tid en bortgång tar, men jag tror inte att svärfar upplever morgondagen om man säger så.

Så vi är trötta och ser förjävliga ut (vem bryr sig) och snart skjutsar jag F till mötet och själv åker jag och möter upp pappa som ska följa med upp till A en liten stund. Sen vet jag inget mer. Från ungefär kl 12.00 idag är framtiden oviss om flera saker. Det är hemskt och gör ont.

who made you the hero, who made you the judge, who gave you the right decide what makes you think that you can't do wrong, why should the whole world step aside You can't come and tell me that you're free from sin cos' that would be telling a lie It's not without reason that accidents happen but still you don't ask yourself why it takes a hijacking then you go attacking your enemies without any proof cos' you like to think the world spins around you but that's just so far from the truth

step down from your throne, it's time you woke up before it blows up in your face No man is an island, so stop breeding violence it's neither the time or the place just face up to the fact that you get what you give so expect a payback in return no one wants to listen to all your complaining  your problems are not our concern your history haunts you like a knife in the back, your dreams have all crumbled to dust according to you you're a god fearing man but who's version of god should I trust

Everyone is hurting so don't make it seem as if the only one bleeding is you cos' you got off easy in comparisation to the pain that you've put others through but still you paint up a picture as if you're the victim of some kind of terrible plot but that isn't true because everyone knows that you fired the first lethal shot and still you have the guts to claim to the world that you're a peace loving country and race but you don't show compassion all I see is a killer, it's written all over your face

Don't give me that crap cos' I'm not all ears, I won't fall for your cries or your crocodile tears Your stupid statements or your lousy lies, Cos' I can see it was you from the look in your eyes

From the way that you move to the things you say, It doesn't matter what you do you give yourself away but you refuse to admit you don't want to be wrong, So you say that it was me when you know that it was you all along

You can blame who you want but you can't blame me You can blame who you want but you can't blame me You can say what you want but you can't phase me You can blame who you want but you can't blame me

Everytime you show up you always bring bad news  and you try to make it seem as if I stand accused without the evidence god knows who's right So if you don't know what you're talking about then keep your lips sealed tight

[Chorus]

I've had enough of this shit I think I'm through with you I've heard enough of your lies to know that they're not true So why don't you crawl back to where you once came from Cos' this time I know I'm right and that means you're wrong

[Chorus]